Att sakta vinna åter ett liv som glömt sitt ursprung, stunder som förlorats eller aldrig ens skett.

Tiden kommer och går, men det är aldrig försent. I hjärtat vilar alltings frö, och det ska blomma, om så bara för en dag.

En ängels lätta vingspets, som rör vid en ödmjuk panna.

En förlorad sommar, trippande regn, vita pelare mellan trädgårdens egna stammar.

Höstens sköra ljus i eld och guld, den första kyliga morgonen, en brasas doft över frusen sjö, lätta rispor i isen, doften av jord när växten spräcker sin vila.

Sakta igen, där två finner varann.

Vi ska återvända hem.