Människan vill bara vara lycklig.

Inte som att någon tror att livet kan vara utan motgångar, men man vill i alla fall ha någon form av lycka, även i sorg, ensamhet eller lidande.

Så när folk vittnade om att Gud skulle blivit människa, sa de helt enkelt “det glada budskapet”

Bland det bögigaste man kan göra är att försöka ta ifrån människor deras lycka.

Det ser man så ofta, folk som kallar allt och alla för fula ord, som pissar på människor som hamnat snett eller gör sitt bästa. Som föraktar de som ändå trivs och är glada.

Vad gör det för nytta?

Det behövs en riddare. Någon som faktiskt tror på något. Som faktiskt är lycklig i sin strävan, och vill ge andra samma lycka.

Som inte bara dömer, utan även tar ansvar, för hela folkets synder, fastän han aldrig behövde.