Vikingatidens stora tragedi var att vikingarna slukades av länderna de erövrade. Moderns kultur flyter starkare än faderns, och kolonisatören blir som kvinnan han gifter sig med.

De amerikanska nybyggarna reste med sina egna kvinnor och barn, och byggde därför något starkare.

Amerika var ett av de vackraste och friaste länderna på jorden, så länge som Amerika var synonymt med nybyggarens blod. Något helt eget, en oändlig horisont i väst som bara tillhörde deras drömmar och äventyr.

Amerikas fall kom först när landet blev ett abstrakt medborgarskap.

Vikingatidens tragedi sammanfattas väl i sagan om Sigurd drakdödaren. Den största och vackraste hjälten, som övergav sin valkyria Brynhild för en lögnaktig kvinna i ett fjärran land. Ett brott som endast kunde sonas med deras gemensamma död, återförenade i bålets ilskna flammor.

Vilken oerhörd romantik, att valkyrian valde deras gemensamma död, så att de åter kunde vigas i hjältarnas salar. Såsom det var menat sedan tidens början.

Detta är förövrigt varför påståendet att Ryssland skulle ha nordiska rötter är helt fel. Ryssland är inte ett land grundat på vikingar, utan på vikingarnas synd och fall. På äventyrare som övergav sina egna kvinnor för en gudsförgäten moder i öst, och därför blev fäder åt Grendel