Ibland fantiserar jag om hur det skulle vara om jag hade något storslaget att måla. Om vi hade en man som Hitler att följa, och jag som konstnär kunde ägna mina förmågor åt att gestalta, istället för att söka och virra.

Men man kan inte omyndigförklara sig själv på det viset.

Vi har ingen Hitler. Vi har inte ens en nation. Inget hem. Ingen verklig dröm.

Som en genuin konstnär kan jag inte titta bakåt och härma forna tiders yta.

Men jag kan inte heller bara sitta och vänta på något storslaget.

Jag kan bara skapa, utifrån det lilla som är verkligt.

Det enda som existerar är nuet. Germania ligger inte i det förflutna. Germania väntar inte på dig i framtiden. Du är Germania, här och nu. Och bara du själv kan skapa.

Det är skrämmande. En krokig stig i ett ovisst mörker. Men du måste våga stå på egna ben, och se var det leder.