Det är konstigt hur vissa saker ibland känns mer verkliga i efterhand än när man var där.

Bild från en sommarkväll. Ljuset och löven och fukten i mörkret slår en på samma gång, på ett sätt man inte tänkte på då.

Det är som att minnet väver samman allt, med något mycket äldre.

Kanske är inte tiden så linjär som man tror. Kanske är reflektion inte bara en skugga, ett passivt ältande eller en tyst betraktelse medan resten av världen passerar.

Det forna är närvarande även i nutiden, och genom att blicka tillbaka ändras även det som en gång var.