Modernitetens stora ondska är att den kapar ädla impulser och leder dem till sjukliga slutsatser. T.ex. alla tjejer som blir vegetarianer. Det är sunt att en flicka förfäras av att se våra djur slaktas trängda i en ansiktslös industri – men sjukligt att neka kroppen kött.

Felet är inte att vi dödar djur, utan att vi inte ger dem ett värdigt liv. Och anledningen till det är att vi inte lever tillsammans med djuren. Att vi själva lever trängda i stora städer, och därför kräver lika stora industrier som förser oss med massproducerad slakt.

Moderniteten vill inte att vi drar den riktiga slutsatsen av djurens lidande – att den moderna världen själv är boven. Moderniteten satte människan i staden och djuren i fabriken, och har sedan fräckheten att skamma flickor till att betala priset med sin egen hälsa.

Den sanna slutsatsen är att det finns för många människor i vårt land för att det ska finnas plats för välmående djur – och välmående människor som lever i samklang med djur och natur. Som får kött från sin egen gård, och visar tacksamhet till de djur som närt dem.

Ett värdigt liv kräver utrymme, att varje familj kan leva på sin egen jord. Och utrymme kräver expansion. Djuren lider därför att människan inte längre gallrar sig själv – att vi inte erövrar nya marker åt våra barn, att krig inte sorterar bort mänsklighetens överflöd.

Men moderniteten straffar hellre oss svenskar, för den tyngd en överflödig befolkning lägger på jorden. Istället för att tävla mot andra folk om utrymme för oss och våra djur, så ska vi sluta äta kött, bo ännu trängre, sluta föda barn – allt medan alla andra folkslag växer.

Bilden av den snälla flickan som skammas till att sluta äta kött fångar kärnan av vårt folks misshandel. Vi ska skämmas över våra liv, istället för att ta den plats våra behov kräver. Istället för att ge varje flicka en egen gård, där hon kan visa egna djur sann omtanke.