Vi är tysta vandrare. Främlingar i vårt eget land, hemlösa bland våra förfäders ruiner. Rötter har slitits ur marken, blodsband har kapats. Rådvilla och vilsna står vi ensamma, åtskilda av dimma och lögner. Ingen väg kan ta oss tillbaka – vi kan bara gå framåt.

Har de gjort oss hemlösa? Låt oss då ta steget ut i vildmarken. Låt oss hitta en ny frihet, i gränslandet och skogen – en rövarens gemenskap där tyrannen inte når. Vandra över gatans ödemark, likt en varg över heden. Slut oss samman i tysthet, likt tusen mörka granar.

De kan riva det våra förfäder byggt, de kan sälja allt till gamar och hyenor. Men de kan aldrig ta vårt blod ifrån oss. De kan splittra oss och tränga oss undan, men aldrig döda vår längtan efter frihet. Blodet ylar som en fjättrad varg, som en vålnad de försökt att glömma.

Vi är ensamma vandrare – men blodet kommer leda oss samman, låta våra vägar korsas, i vildmarken under nordstjärnans stilla ljus. Bortanför ruinerna hittar vi vår frihet. Och ur ruinerna kommer vi hugga ett nytt rike – ur vårt blod kommer det som en gång var födas på nytt.