Jag har aldrig drömt om utbildning, karriär, pengar, en vältränad kropp, familj, ett eget hem eller nåt annat av alla dom där medelklassgrejerna folk memar varandra till att en man “borde” vilja ha.

Min enda dröm är hakkorset. Min alldeles egna sol, ovan luffarens ensliga stig.

Jag älskar den vanliga, svenska medelklassen. Den som är duktig på sitt jobb, och bygger en fin liten vrå i världen åt sin familj.

Men jag avskyr den nationella medelklass-griftern. De som låtsas att det är revolutionärt att vara medelklass, och säger hur andra ska leva sina liv

Det är upp till var och en av oss att göra oss av med den där bögiga “framgångs”-kulturen som slagit rot i nationalismen, och som ingen egentligen tycker är rolig eller meningsfull.

Frågan är vad som är ditt eget kall, och hur du själv förverkligar det.

Och mitt kall är luffare