Vad är nationalism?

Nationalism är det mänskliga. De band du knyter till världen. Det heliga i allt du älskar – i din kropp, i dina vänner, i din familj, i din jord, i dina ägodelar. I ditt folk.

Att det gudomliga finns framför dig, i ditt eget hem – det är nationalism.

Nationalism är att vara liten. Du är inte ett svävande moln, inte solen som lyser över världens alla hörn. Du är en liten människa, din sanning är vad du har i dina egna händer. Vad du kan bygga, vad du kan famna – det svärd du kan greppa. Och det är allt du behöver.

Gudarna älskar världen. Gudarna älskar att leva genom alla små stenar och träd, genom alla vandrande djur, genom alla människor som knogar på under himlens oändliga valv. Gudarna älskar att vara små, och i banden vi knyter till vår egna lilla värld – där lever det eviga.

Visst är nationalism även att vara nyfiken på horisonten, att lämna hemmet för att bygga ett nytt – den dånande stridsvagnen, den första förfadern född med ny ungdom. Men i det lilla hemmet är krigaren född, och det lilla hem han bygger blir hans sanna arv till världen.

I det lilla hämtar vi styrka. I det mänskliga, det som är vårt och ingen annans. Våra band till världen är gudarnas egen kärlek – i vårt hem springer självaste solen och åskan med små barnafötter. Det spelar ingen roll hur fånig hon är, lilla Svea – hon är vår för alltid.