Norden är den heligaste platsen på jorden.

Här samsas den odödliga midnattssolens ljus med midvinterns tyngsta mörker. Här hugger vinterns rena grymhet fram ett ståtligt folk, överlevare vars blod välsignats med vårens ungdomliga spänst och sommarens strålande värme.

Ingen äger samma djup som oss, samma heliga syntes mellan ljus och mörker. Vi är på samma gång det mest godhjärtade och hänsynslösa folk, det mest lågmälda och vildsinta, det enklaste och mest ärelystna – vi är Himlens oskyldiga drömmare, född i en hungrig vargs pälsar.

Jag tror på vår seger, för vi har en uppgift som ingen annan kan fylla. Vi kan vissna, huggas till marken, trampas i leran – men vår rot är odödlig. Från Hyperborea stammar mänsklighetens högsta skönhet och hjältemod, och ur vår Nord kommer det goda alltid blomma på nytt.

Även om varje nordbo skulle mördas eller blandas ut till ingenting, så skulle vi och vår kamp återvända. Den första ariern skulle födas på nytt, från ingenstans om så krävdes. Så odödlig är vår ande, så heligt vårt blod, så kär vår Nord, att världen inte kan finnas utan oss.

Det gamla Sverige går under, men Norden kommer att segra. Vårt heliga land kommer föda ett nytt rike, en ny tidsålder, ett nytt hem åt vårt folk. I våra mörka skogar blickar Himlens blåa ögon. Vår vita hud är duken för krigets runor, och självaste solen kröner vår hjässa.