Vårt hopp ligger i ungdomen. Där finns allt som nationalismen behöver idag. Viljan att bryta sig loss, att skapa egna gäng, en egen stil, en egen heder, ett eget äventyr – det gör ungdomen helt naturligt. Vi som är lite äldre – vår uppgift är att hjälpa ungdomen dit.

Det sämsta äldre nationalister skulle kunna göra vore att packa på ungdomen sina gamla ideologier och förluster. Att täppa till deras fantasi med en jargong som redan tuggats i årtionden. Att klaga på hur de inte är tillräckligt rena. Att tynga ner dem med korkad politik.

Ungdomen kommer ha det svårt i framtiden. De behöver konkret hjälp – ett skyddsnät, lokaler att mötas i, träning, roliga historier från de äldre. Och de behöver något som kan väcka deras fantasi – en konst de aldrig sett, fjäderprydda riddarhjälmar som glatt tågar i strid.

Nationalismen behöver släppa all förlorad politik, och fråga sig – hur kan jag hjälpa grabben på gatan? Hjälper det att klaga på hur allt är dekadent? Eller kan jag ge honom trygghet? Kan jag visa honom glädjen i en frisk kropp, kan jag visa en värld där livet är heligt?

Ungdomen behöver ha kul. De behöver glädjas åt kampen, och kämpa för glädjen. Av naturen är det unga män som tar den hårdaste smällen. Så ge dem smyckade rustningar och sköldar, ge dem sånger och offerfester – gör kampen till ett gudomligt spektakel, och inte ett elände.