Ingen flicka har någonsin drömt om en gubbe. Drömmen är alltid den unga, vackra hjälten. Men våra pojkar har ingen möjlighet att visa sig modiga, ingen möjlighet att vinna rikedom och segrar. Och därför, av ren desillusion, går hon ut som en vara på “den sexuella marknaden”.

Vilken nationalist kan se det som något gott, som en evig sanning – att folkets döttrar ska berövas det unga giftermålet, att sexualitet ska reduceras till den lägsta formen av byteshandel, att livets högsta magi och skönhet ska offras för en gubbes snuskiga ekvation?

Man har ingen rätt att klaga på kvinnors lösaktighet, om man själv längtar till den stund man ska köpa en liten flicka med gubbens status och resurser. Båda två är resultatet av samma djupa trauma – att flickans första kärlek grusades, att ingen ung riddare fanns där.

Är man nationalist, om man väger sina egna gubbfantasier högre än folkets döttrar, än deras innersta och renaste drömmar? Om man som vuxen man inte kan försvara flickor, utan att vänta sig något i utbyte? Eller utnyttjar man bara de sjuka, som en larv i hjärtats sår.

En gammal nationalist kan inte ha som mål att maximera sitt “sexuella marknadsvärde”. Vårt enda mål är att nästa generation ska få gifta sig ung. Att pojkarna ska få visa sig modiga i strid. Vår uppgift är att göra världen magisk igen – och ung kärlek är den högsta magin.