Problemet med twitter, och internet överlag, är att man tillslut alltid hamnar i en bubbla.

Twitters enda användning är att röra om i grytan, se vilka som fattar det nya, och hitta några vänner med samma dröm som en själv. Sen börjar jobbet med något verkligt.

Vilket hemskt öde, om jag skulle vara kvar här om fem år, marinerad i mina egna tagningar, som någon form av internet-pappa till massa vilsna män.

Antingen har jag en riktig spade och ett riktigt svärd att erbjuda om fem år, eller så ägnar jag mig åt mitt eget.

Jag är rätt uttråkad av att tala om politik eller peka ut vad som saknas i dagens höger. Jag tror de som fattar har fattat. Ett trick är bara kul några gånger. Sen blir det en egen bubbla.

Sista steget ur mitt eget huvud – att bara vittna om saker jag sett eller skapat.