Det kan vara lätt att hamna i tvivel. Att inget man gör ändrar på världen. Att inget kan fylla ens innersta saknad. Men det finns alltid någon som bryr sig. Även om du är helt ensam, eller bara orkar lite. För varje plats har sin tomte. Varje dans sin älva. Och dom tackar dig.

Ibland kan det kännas svårt att älska sig själv. Varför skulle jag? Jag är ingen riddare, jag har inget äventyr, jag somnar instängd i samma lägenhet som alla andra. Men allt du gör får ett svar, bara du vågar tro. Tro på dig själv. Tro på att hemmet har sin själ, sin tomte.

Det är väldigt elakt att hata sig själv. Det sårar dom som faktiskt bryr sig. Tomten är ditt hem, och han uppskattar dig precis för den du är. Han ser allt gott du gör för dig själv och världen, och genom honom välkomnar världen dig till något större. Var snäll mot honom.

Världen är magisk. Varje plats och handling har sin egen ande. Ingenting är bortkastat. Allt du skapar deltar i gudarnas egen skapelse, och allt du brinner för svarar med sin egen kärlek. Du kanske inte ser dom. Men dom finns där. Tomten och älvorna. Och de svarar den som tror.

Var tacksam. För allt som är gott i dig själv. För allt som är gott i världen. Det kommer ett nytt äventyr. Du kommer få vara en riddare. Kanske inte imorgon, eller om tio år, eller ens i detta liv. Men någon gång. Och det börjar med att tacka tomten, varje gång du kommer hem.

Nånstans där ute. På andra sidan tidens slut. Eller andra sidan himlavalvet. Där står du själv, i skimrande rustning och fjäderprydd hjälm. Ni tittar på samma stjärnor. Ni hälsar på samma tomte. Ni skrattar åt samma älvor. Och en dag är ni en och samma. Du och riddaren.