Det finns två sorters fula människor. Onda själar som fallit från allt heligt och dragit köttet med sig. Eller goda själar som påbörjat sin resa, från något lägre till det högsta heliga.

Dom kan ha samma ansikte, men deras uttryck är helt olika. Och man måste se skillnad.

Det finns väldigt mycket både före och efter detta enskilda liv. Ett ansikte säger vart en själ befinner sig just nu, men för att se vart den är på väg måste man se mycket längre än så.

Det är fysionomins stora brist, och varför så många gör helt felaktiga bedömningar.

Helt ärligt är 90% av all “fysionomi” på internet bara att dunka på fula människor för att verka based, och säger ingenting om verkligheten.

Fula ord är också dålig fysionomi.