Saker som jag skrev för två år sedan känns väldigt främmande för mig idag.

Väldigt fula och ynkliga texter, som att världen skulle ha övergivit oss, och att vi därför kan säga och göra vad som helst tillbaka.

Men världen är fortfarande fin, och vi kan fortfarande göra rätt.

Finns säkert nån som läste min smuts och tog till sig det, för att försvara eller skämta bort sin egen smuts.

Såna saker måste man sona för som konstnär, inte som att man kan ta tillbaka ord, utan genom att ta ansvar och skapa något bättre.

Jag vill kunna känna mig tacksam.