Det är vackert att vara en tjänare. De flesta stora män har sett sig själva som tjänare för någon annan. Gud själv kunde tvätta sina lärjungars fötter, så varför skulle inte du kunna tjäna din Vite Konung?

Den som tror sig vara herre över sitt eget öde har ofta inget öde alls.

Både den rotlöse kosmopoliten och den “aristokratiska” dissidenten är förenade i sin tro att man är speciell, en man ovanför sitt och andras öde.

Men just därför äger dom inget. Just därför åstadkommer dom inget. För endast en tjänare är redo att ge allt, och därmed vinna allt.

Jag hoppas att alla någon gång får uppleva glädjen och stoltheten i att vara en tjänare.

Du är inte speciell. Men genom att tjäna någon annan, något större än dig själv, så blir allt som faktiskt var unikt med dig, allt du kände och mindes, förevigat och förhärligat.

Den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd. Den som tjänar ska härska. Det finns ingen större styrka, än att älska någon annan mer än sig själv.