Livet borde vara uppdelat i total frid och totalt krig, där respektive sfär är utvecklad till sitt yttersta, utan att inkräkta på den andra. Den egna jorden en lekplats för gudarna, en vila under eken, folkets villkorslös kärlek – gränslandet en evig front, våld utan slut.

Men den moderna världen är tvärtom. Vi har ingen front, bara massa knutna nävar i fickan; och vi har ingen frid, utan bara otrygghet och ensamhet, som fräter sig in i varje vrå av livet. Både frid och krig är heligt – det sanna helvetet är ett liv där de förstört varandra.

Frid och krig är två sidor av samma mynt. Man kan inte älska det ena utan det andra. Den som flyr kriget dödar friden. Men den som ser ner på fridens slappa lekar och löjliga berusningar, han gör kriget fult. Friden måste vara beredd till krig, och kriget till lek.

Frid och krig följer på varandra. Men friden är först. Det finns ingen kamp, där inget finns att kämpa för. Vi kommer få vår strid, men först måste vi lära oss att älska på nytt. Vi har pratat om kamp länge, utan att något hänt – lek som en gud, och folket kommer vakna.