Tonårsflickor vet mer om manlighet än de flesta högermän.

Alla flickor minns instinktivt den unga riddaren. Den passionerade och radikala hjälten. De har en magisk och romantisk syn på världen, medan högermän bara producerar äckliga teorier om “biologi” och “resurser”.

Alla flickor vet instinktivt vad en ung man borde vara. Alla moderna problem kommer från traumat och besvikelsen att det inte fanns någon riddare för henne. Högermän gillar att kalla den moderna kvinnan för dekadent – när problemet är att ingen av oss var riddare som ung.

Om högern ville locka kvinnor och motivera unga män borde man lyfta den passionerade, våldsamma och androgyna ynglingen som ideal – snarare än idén om att män ska gymma tills dom är 35 för att maxxa sitt testo eller nåt (lol).

Varför är vi tvungna att vara så själlösa?

Tonårsflickors fixering vid skådespelare och artister är en viktig sanning (om än förvanskad).

De vet att manlighet definieras av vilken roll du spelar, snarare än din “biologi” eller “resurser”. Och de vet att den högsta rollen av alla är den passionerade ynglingen.

Den dagen Benjamin Ingrosso blir fascist har vi vunnit.

Vi behöver färre autistiska teorier om vad manlighet är, färre själsliga gubbar som fastnat i kalkyler.

Vi behöver korkade ynglingar, romantiker som skulle kunna dö för ett leende – för de är de sanna gudarna.