Jag tar inte böcker på allvar längre. Läser jag så gör jag det för nöjes skull. Alla böcker före kriget tillhör en förlorad värld, som gudarna lämnat. Och ingen författare efter kriget har lyckats skapa en ny värld. Varför skulle jag predika om spöken, eller tomma fantasier?

Man måste inse att vår tids förfall är bortom oss människor. Det är inte bara en civilisation som går under, utan en kosmisk cykel som går mot sitt slut. Vi kan inte ändra på gudarnas död och återfödelse. Folk borde sluta ta sig själva på allvar, sluta predika så bistert.

Vår uppgift som människor är att uthärda, att ha tillit. Att skapa en framtid åt våra barn i en värld av kaos, så våra första förfäder en dag kan födas på nytt. De som letar efter gammal renlärighet, som tar sina böcker på största allvar – de slår bara sitt huvud i en vägg.

Den sanna aristokraten är inte den som bistert kravlar efter det förflutna, utan som ser på fallet med ro – ja, som till och med tillåter sig att vara löjlig, att ha roligt. För en aristokrat vet att gudarna väntar vid cykelns botten, och har tid att se skönheten i fallet.