Ändå en vibe i gamla testamentet hur ett gäng hemlösa snubbar med pinnar i öknen jämnar hela städer med marken, enbart för att de har Gud på sin sida.

Och sedan, att ett helt rikes välgång vilar på hur nära eller långt bort från Gud folkets ledare är som person.

Det är trad och lindy att skylla hela rikets olyckor på att kungen varit syndig. Ju högre upp i rang, desto mer står på spel.

Synd skadar inte bara en själv, utan alla man har ansvar över. Tänk vilka olyckor dagens ledare kommer orsaka. Eller hur en själv påverkar sin omgivning

Förr hade folk en väldigt konkret syn på olycka. Det var som att all ondska öppnade dörren för ännu större ondska. Som att varje brott bidrog till ett stinkande moln över byn, som tillslut täckte solen.

Döden som går gata upp och gata ner i dimman, och knackar på ens dörr.