Sommarens tunga moln är så vackra. En helt egen värld. Svallande kullar i mörkblått, små sjöar av kvällens sista ljus. En karta över bortglömda minnen, forna skogar och stigar utmed horisonten.

Så jag saknat det första vårregnet. En vit blomma, som vaggas i varma vindars famn.

Och snart kommer åskan, bara vi har vett att se honom som en gammal vän, som vill oss väl. Liv åt jorden.

Jag älskar att denna sagolika nord är min och ingen annans. Jag vill göra Gud stolt, han som gett mig allt det här.