Att den moderna världen saknar gemensam monokultur är en bidragande faktor till ensamhet och vilsenhet, men också en otrolig möjlighet.

Det är inte filmer med miljoner dollar i budget som formar ungdomen längre, utan miljoner olika subkulturer, där enskilda aktörer kan sticka ut

Hollywood har typ inte gjort något nytt på 20 år, det är samma filmer och samma skådespelare, om och om igen, med samma millenials som publik, då som nu.

Det ungdomen tycker är coolt och nyskapande är typ en random tjomme på soundcloud, som började med en mikrofon i pojkrummet.

Att bara sätta sig ner och skapa något med små resurser kan få oerhört större påverkan och genomslag idag, än säg för 20 år sedan.

Framtiden för en nationell kultur är att skapa det man själv tycker är kul, och samla olika nya subkulturer under en större, sund världsåskådning.