Man ser ofta skadeglädje i våra led. Skadeglädje mot folk som tog vaccinet, mot kvinnor som är barnlösa, mot folk som röstat fel och nu råkar ut för invandringen osv. osv.

Men det är inget kul med det. Det är en svensk som råkat illa ut. Och vi måste vara den som vänder blad.

Det är inte kul att vi hade rätt, när det var lidande för svensken vi förutsåg.

Man har helt enkelt gett upp på sina egna, om man gottar sig i deras misär. Det är inte folket man bryr sig om, utan en idè om folket. Och allt annat är bara ett spel “Sa ju det! En poäng till mig!”

Har folk gett oss en massa skit när man försökt varna dom? Ja. Men det borde inte spela någon roll, om det faktiskt var folket vi ville rädda.

Det handlar om riktiga människor, och det enda viktiga är att vi är dom som faktiskt bryr sig om svensken, där ingen annan gjorde det.