Jag älskar varje form av skönhet, men varje skönhet känns som en flykt, när livet i sig inte är vackert.

När livet inte är frihet, när livet inte är gemenskap, när livet inte är ett folk.

Jag måste ha ett nytt Germania. En ny vandring. Allt hänger på det.

Jag är medveten om att all skönhet jag skapar är ett steg mot detta nya Germania. Men jag kan inte låta bli att känna, hur allt är en flykt.

Det är vår tids stora förbannelse, att all skönhet är tom.

Ett dike i Germania är vackrare än det största konstverk i vår tid.

Det går inte att skapa en ny skönhet, utan denna insikt – att all skönhet är falsk.

Ett folk är allt. Men för ett nytt folk krävs först detta steg in i ingenting. Det är vår tids stora paradox, och vi får se vilka som lyckas övervinna den.