Det finns något sjukligt med all självförbättring inom högern, nämligen att så mycket fanatism riktas mot den egna kroppen, istället för de bojor som binder kroppen. Att man angriper symptomen, istället för att bygga något nytt utanför det system som förgiftar oss.

Man brukar höra att schimpanser bara runkar i fångenskap, men inte i det vilda. Problemet är uppenbarligen inte att apan runkar, utan att han sitter i en bur. Att det inte finns något naturligt utlopp för hans inre energier. Och vad ändras egentligen om apan skulle sluta?

Onani, och modernitetens andra beteenden, är ett uttryck för fångenskap. En brist på något verkligt att leva för. Och självförbättring riktar bara dessa energier mot något annat inom buren. Den skapar en fernissa av heroism – likt onani en ersättning för verklig handling.

Heroism är att leva i frihet, och hellre dö än att mista den. Det som fortfarande existerar inom systemets bur – som fortfarande är beroende av penningen och statens nåd – är snarare en subversion av heroism. En förlorad frihet reducerad till estetik, till tryck på merch.

Om vi levde i verklig frihet skulle självförbättringens fiender försvinna. Om vi hade något som var vårt eget på riktigt, så skulle uppoffring och kamp inte vara något man behövde prata bistert om dag ut och dag in, utan något som skedde av sig självt, av hjärtans lust.

Vårt riktiga problem är att vi alla är trälar på en global marknad. Allt vi gör är på låtsas om vi inte bryter oss ur vår bur. Vi behöver egna strukturer utanför staten – egen mark, egen produktion, egna gemenskaper, egen rättvisa. Egna klaner, som vi kan offra allt för.

Den enda heroiska mannen i högern efter kriget är Varg Vikernes. För han är den enda som gjort något verkligt, som försökt bygga en egen försörjning utanför systemet. Som inte säljer falsk heroism på merch, utan skapar genuin konst, för att hedra det liv han redan lever.

Varg har sina fixeringar, men i grund och botten måste vi göra samma sak som honom, fast på större skala. På varje ort behöver vi en svensk klan, som bygger upp det penningen tagit från oss, och tar tag i det staten misslyckats med. Som släpper spegeln för en spade.