Under all dissidentkultur vilar en nörd som aldrig kunde älska sig själv, utan var tvungen att teoretisera och konstruera en “radikal” manlighet 10 år i efterhand.

Det är ett sorgligt självhat som lyser igenom, i hur man pratar om andra människor, och hur man umgås med varandra.

“Jag var en ÄCKLIG NÖRD precis som dig, innan jag läste insert senaste griften och nu är jag en r-r-r-RAUNCHY man som får KVINNOR (för vi heterosexuella män gillar kvinnor och sånt, amirite?)”

Det är det underliggande löftet. Inte politik, utan en sorts personlig upprättelse.

Men det är en helt onödig upprättelse, och det är det djupt sorgliga.

Män som fastnat i sin egen navel, istället för att blicka ut mot världen. Som söker bekräftelse i sin självbild, istället för en uppgift.

Som kunde gjort gott för folket, just som de gigantiska nördar de är.

Just luv yourself nibba. Naturen skapade sina missanpassade spergs av en anledning, och hon har en användning för alla.

Dock är det helt säkert att den hyper-teoretiserade, skådespelande horbocken som är all dissidentkulturs slutstation är helt värdelös - för sig själv och andra

Som en fotnot tror jag denna dissidentkultur kan härledas till den eviga millenialen…..

Oförmögen att känna något genuint, oförmögen att uttrycka känslor annat än genom ironi, med ett konstant behov av att vara edgy och tvärtom skolfröken - trots att man nu är 30+ och inte 15.

Zoomer-nazisten skall svepa över världen som ett livgivande regn och en storm