Rätt konstigt egentligen att det finns så många människor med sina egna drömmar och sina egna bekymmer, oändligt många unika och odelbara själar, likt himlavalvets alla stjärnor, en kosmisk dans genom tidens cykel.

Svindlande tanke.

Varje enskild människa är sitt egna, oändliga universum, en unik själ som aldrig funnits förut och aldrig kommer finnas igen.

En sann folkgemenskap måste erkänna och bygga på denna oerhörda sanning, och likt maj månads första regn förena tusentals droppar i en livgivande storm.

Folket är oändligt lika och oändligt unika på samma gång. Det är innebörden i att dela blod.