Allt väsentligt i konsten kan sammanfattas med pojken som ville rymma hemifrån. Alla pojkar vet att något saknas, att livet borde vara mer än så här. Men de flesta växer upp, och glömmer rösten som ropade utanför fönstret. Men världen tillhör de som växer upp, utan att glömma.

Världen tillhör de hundra man i varje tidsålder, som faktiskt tog steget, och aldrig kom hem igen. De som sov i samma pojkrum, som gick i samma skola, som sökte samma jobb, men aldrig kunde glömma – det de såg den dagen de rymde hemifrån. Dessa män, som bara kan skapa eller dö.