Tror min favoritsaga är Rolandssången. Riddaren som vandrar längst bak i hären, som vakar över sin konung och fosterjord, som håller passet tills alla passerat.

Hur Roland vägrar att blåsa i hornet på hjälp. Hur ingen får veta om hans prövning, förrän uppgiften är fullbordad.

Men när uppgiften är fullbordad, när han vadat i blod flera dagar, när hans sista krafter lämnar honom - då blåser han så att skallen sprängs, och hela Franklandet får veta att Frälsaren dött igen, ensam på höjden.

En sista bön om syndernas förlåtelse, vid ett ensligt pinjeträd.

Jag gillar också sagan om Sven Duva som var för efterbliven för att veta vilket håll han skulle gå åt när befälet sa reträtt och ensam mötte en miljon ryssar vid en random bro i Finland.

Vår alldeles egna cp-Roland………..