Det säger mycket om våra äldsta förfäder, att de vandrade i krig med både kvinnor, barn och boskap. Att kvinnan skötte kriget bakom fronten, och blottade sitt eget bröst för att visa mannen vad som stod på spel.

Det var ride or die som gällde. Seger eller död, som ett par.

Det är inte mer “manliga miljöer” eller “kvinnor som stannar hemma i köket” som behövs. Som om våra förfäder inte levde tätt tillsammans, både kvinnor och män.

Det som behövs är den konkreta gemenskap och nya vandring, som kan få män och kvinnor att satsa allt på sin kärlek.

Riktig folkgemenskap helt enkelt.

Kvinnor och män är del av samma resa, av samma kärlek, av samma blod och samma öde.

Kvinnor ger styrka och förbättrar allt som mannen försöker åstadkomma.