Jag har ofta använt “puritanism” som skällsord för dagens nationalism, men det är knappast rättvist.

Puritanerna hade bannemig rätt.

Det här var sunda människor, vanligt folk som byggde en helt ny nation tillsammans, baserat på ömsesidig uppoffring mellan män och kvinnor.

Folk idag är bara “puritaner” kring sin egen image, kring sin status på en ideologisk checklista. Man ska vara, se ut, och ha en flickvän som är på ett visst sätt.

Men när det väl kommer till frågor om det egna könet syns det snabbt hur lite det faktiskt handlade om renhet.

Plötsligt är det OK med allt från mjukporr, lösaktighet och allmän sunkighet, till prostitution och hebefili, därför att det ligger i mannens “biologi”.

Samtidigt som man föraktar kvinnan som spelar ens eget spel, och skyller alla samhällets problem på henne.

Hur djupt har man inte fallit in i sitt eget kön, om man vågar påstår att den svenska kvinnan är en hora till sin natur, utan “starka män” som kontrollerar henne?

Och dessutom själv som man tar vilken chans man än får, att delta i den moderna världens övergrepp på samma kvinna?

Vi behöver allt riktig puritanism. Den vars enda mål är lyckliga och sunda relationer mellan män och kvinnor. Som riktar båda mot en gemensam renhet. Som kan förlåta alla gamla synder, men ser strängt på alla som faller tillbaka.

Vanligt folk som håller sig i skinnet helt enkelt

Vi vill kunna erbjuda ett sätt för vanligt folk att leva ett nytt liv. Att lämna den här världen bakom sig, och bygga något bättre tillsammans.

Snarare än en sluten bubbla av inbördes beundran, som ändå bara döljer smuts och förakt.

Puritanism handlar om att en trasig och fallen människa kan bygga något bättre tillsammans, bara de söker förlåtelse, och offrar allt för varandra.

Svensken är god, både kvinnan och mannen. Det är den moderna världen som skadat oss.