Dissidentkulturen är en pojkrumskultur, men det djupt sorgliga är att den inte är till för pojkar, utan fullvuxna män.

En frisk 15-åring har inget behov av RAUNCHY e-gemenskap för att känna sig levande. Den sanna publiken är folk som närmar sig 30, och känner att de missat något

Liksom du har dessa e-profiler och manlighetsgurus som skryter om att använda fula ord, hata kvinnor, ta droger, gå till horor eller någon annan parodi på vad en 15-åring tycker är coolt.

Och allt skriker infantil posör. En djupt nördig och tandlös revolt mot världen.

Det är en vild gissning, men jag tror att faktiska ungdomar (både kvinnor och män) skulle känna större dragning till något de inte kan göra själva, typ organiserad och nyskapande radikalism IRL, än till en sorglig, gammal och unken kopia av vad varje tonårspojke redan har.