Det fanns förr en överideologi av att en nationalist skulle vara en perfekt polerad politisk kämpe osv.

Men motreaktionen blev tvärtom att allt var ett skämt, där man skratta och skröt om vilken dynga som helst.

Men båda är falska. Vi är bara folk, och borde vilja gott.

Både idén om den perfekta kämpen och skämtaren i sin egen dynga har en sorts konstlad manlighet över sig.

Antingen att en man måste se ut på ett visst sätt, eller tvärtom att det vore manligt att vara äcklig, kåt och ful.

Men en man har alltid dömts efter vad han bygger.

Jag är lite nostalgisk för tiden när man skulle läsa Evola och posera på gymmet för att vara så perfekt som möjligt. Den var cringe, men ändå ärlig och godhjärtad.

Sen dess har mycket äckligare och sinnessjuka saker krypt fram, under ursäkten att allt som är “kul” vore tillåtet.

Men det bästa ligger framför oss.

Jag har själv varit där man sagt och gjort äckliga saker, som om det vore ett skämt, eller som att man får vara rövare bara för att man är en politisk “kämpe” (på internet lol, lmao)

Det är inget man vill stanna kvar i. Inget som borde spridas.