All framgångsrik metapolitik skapar även kultur som inte är politisk. En rörelse måste kunna skriva oskyldiga kärlekssånger eller dra ruskiga rövarhistorier utan att ens tänka på en politisk poäng. Om inte så är något på djupet fel.

Jag vill vara en nationalistisk konstnär (den BÄSTA dessutom), men Gud förbjude att jag någonsin blir en “nationalistkonstnär”. Då vore min konst död för länge sedan.