Hedning är ett coolt ord. Det är vad den tidens globalister kallade de som bodde i imperiets utkant, de som inte gav upp.

Vi är hedningar, både politiskt och andligt.

Fornsed och asatroende osv. är fåniga ord, för folk som låtsas att de är nåt annat än gränslandets folk.

Oden själv var en hedning. En vandrare i utkanten, ett vansinne utanför murarna.

Är så lustigt, att bland svenska hedningar finns knappt ingen som liknar Oden.

Bara andliga romare, som vill predika ur fina böcker vid polerad marmor.

Min konst ska få er att minnas Oden.