Om USA och ödesfrågor


Att så många nationalister ser USA som den stora ödesfrågan och att man ständigt måste vara tvärtom vad USA gör, oavsett vart man hamnar, visar mest att nationalister är mer amerikaniserade än gemene svensk.

Internet och alla dess forum var ett misstag.


“Om bara USA försvann, DÅ skulle vi minsann få vår baserade etnostat! Då skulle svensken vakna!”

Det känns mest som en cope, att allt står eller faller på USA. I alla fall innan man ens nått sina egna.

Det är inte USA som hindrar oss från att gå ut där, och bygga med svenskar.

Vanligt folk ser inte USA som fiende, och kommer inte göra det för att man kallar USA för ZOG en miljon gånger heller.

För att slippa USA är det bästa att ge svenskar något som är bättre och tryggare. Och om svenskar har något eget, så kommer de förstå att andra vill oss illa.

Och det är grejen med Ryssland: Svenskar är rädda och äcklade av hur Ryssland behandlar sina grannar, och det är en alldeles legitim känsla.

Att vara advokat för Ryssland äger inte USA och får svensken att vakna, utan stärker bara NATO, som istället säger sig skydda mot Ryssland

Den här fixeringen vid att vara emot USA i allt har ingenting med situationen som vanliga svenskar upplever.

Vi vill vara den som är BÄTTRE än USA, inte den som verkar ursäkta och svansa kring en barbarisk fiende.

Folk kommer inte uppleva dig som nyanserad, utan som en FIENDE.

Hela den här mytologin om USA:s nödvändiga fall kommer ändå mest från självhatande amerikanare.

USA som allomfattande kraft, som styr varje svensk tanke, som måste försvinna innan man kan få något gjort - det speglar amerikanares storhetstankar, även när de hatar sig själva.


Interlinked pages: