Grejen med Trump var inte den höga energin i sig, utan att han var genuint mänsklig – något man sällan ser längre.

Han var en självupptagen rikeman med halvtaskig smak – och han älskade att vara det. Han talade till folk som riktiga människor, och därifrån kom energin.

Det blev en grej med Trump att försöka spela hög energi. Att vara stöddig, raljant och ALFA. Men det är ännu en yta, ännu en simulation i en värld utan verkliga människor. Poängen var att Trump var Trump – och vi behöver fler som hämtar energi ur sin verkliga människa.

Det är en fälla – att försöka bli nån sorts förebild. Att gallra sina ord efter en ideologisk checklista, att bygga sitt yttre efter en abstrakt idé om hur en svensk borde vara – att göra sig själv till ett vandrande manus. Ingen vill dö för ett manus, oavsett hur baserat.

Svensken är en verklig människa, och just därför han är värd att kämpa för. Han är inget manus, han förtjänar att bli tilltalad vid namn. Är du en smaklös rikeman? En smutsig lantis? En kufig akademiker? Eller en korkad konstnär? Bara riktiga människor kan dö för varandra.

Vi är svultna på mänsklighet. Ingenting är verkligt längre. Allt svävar som en feberdröm, polerade leenden, kusliga ansikten som reflekterar något annat än människan där bakom. Låt inte nationalism bli ännu en mask. Låt nationalism ge oss den mänsklighet vi förlorat.