Ibland när jag ser sommarens lummiga träd så funderar jag på, om man vore jättestor, och träden skulle kännas som mossa under ens fötter när man gick.

Men jag vet att träden skulle knäckas och stammarna bli vassa, och det gör mig lika ledsen varje gång.

Ytterligare ett bevis på Guds existens och eftertänksamhet i världens skapelse dock, att människan har precis rätt storlek för att både känna mossan under sina fötter, och kunna klättra i träden utan att de går sönder.