Det är både frånstötande och sorgligt att all dissident-kultur som försöker vara sympatisk mot unga vita män istället urartar till att rättfärdiga och utnyttja allt ressentiment som dessa män känner mot världen och våra egna kvinnor.

Kanske är “sympati” inte vad män behöver?

Det är i grunden fel att försöka “tala till” män. För män behöver något utanför sitt eget huvud, en uppgift som bara han själv klarar av, en gemenskap med både kvinnor, barn och gamla som behöver honom.

“Sympati” utan uppgift blir bara ideologisk onani, och självupptagen ilska.

Det blir bara en evig cirkel med självupptagna män som talar till varandra om sig själva, utan att någonsin nå ut i världen. En spiral som kollapsar i det egna könet, med ännu ett brand av merch som enda frukt. Onda känslor och småsint hat, som bara vill utnyttja och hämnas.

Du förtjänar ingen sympati eller gemenskap bara för att du är en vit man (och oftast är dessa cirklar inte ens vita, utan talar till den lägsta sortens våldtäkts-mulatter)

Frågan är vad du som vit man kan göra för ditt folk, och det är ur denna uppgift du får din nya kultur.