Sexualitet är i grunden ondskefullt. En orm i varje människas öga.

Det finns inget som kan göra en man lika självisk, sunkig, lögnaktig, ynklig och förrädisk som frågan om sex.

Vad som helst kan offras för könets skull, när ormen slår till.

Endast en Gud kan rädda kärleken.

Men det är inte som att avsaknad av sex vore dygdigt.

Även i ensamhet slår ormen till, och fyller tomrummet med sitt eget gift.

En ofullständig och ensidig tillvaro, grogrund för frätande tankar, ett liv som inte får blomma tillsammans.

Endast en Gud kan rädda de ensamma.

Sex eller inte sex – sexualiteten biter ändå sin egen svans, och fångar människan i en cirkel utan slut.

Lika säkert som döden väntar bara smuts och ondska, oavsett vad människan har för drömmar och hopp om kärlek.

Men det finns en drakdödare, ett mirakel som räddar allt.

Döden är ondska, men genom att dö för någon annan, så blir döden Livets absoluta fulländning.

Och på samma sätt är sexualitet ondska, men genom att älska en och endast en kvinna, så blir sexualitet kärlekens fulländning.

Giftermålet är sexualitetens död och återuppståndelse.

Det finns inga “om” och “men” när det gäller sexualitet, inga kryphål eller gråzoner.

Det finns bara en radikal kontrast. Sex utanför ett giftermål är ondska och död. Sex inom ett giftermål är mänsklighetens blomma och frukt.

Endast genom att offra ALLT kan köttet räddas.

Men betyder det att allt är kört, att alla människor idag är förlorade? Att lösaktighet eller ensamhet förstört allt?

Knappast. För ett sant mirakel förlåter. Ett sant mirakel läker.

Förlåt dig själv, ta ansvar för dina egna synder, förlåt en kvinna – och folket ska räddas.

Och här är problemet med dagens dissidenter. De vill inte förlåta. De vill inte ta ansvar sin egen synd.

De skyller allt på samhället, och då finns det inget som hindrar en från att vara en vidrig horbock eller bitter incel som sår split och spottar på sina egna i barnslig vrede

Ja, bland det vidrigaste som finns är dissidenter som är STOLTA över sin ondska.

Som försöker spinna sin sexuella smuts till manlighet, eller ett skämt, eller en naturlig nödvändighet, eller en rättfärdig hämnd mot kvinnor.

Men en orm är en orm, och ska bara mötas med svärd.

Vi är alla trasiga i dagens samhälle, alla fångar i ormens bett.

Det enda som kan rädda oss är män som säljer sin mantel för ett svärd, som förlåter sig själva och andra, som dräper all smuts och begraver alla gamla synder – så att nästa kärlek är evig och värd att dö för.

TLDR: Puritanerna hade rätt.

Gift dig och var glad. Alla problem går att lösa för den som erkänner sin synd.

De som ursäktar sin egen synd, eller vägrar att förlåta någon som genuint vill bättra sig är alla perversa demoner. Ormar som står i vägen för folkets framtid och lycka.

Har aldrig stött på lika många genuint perversa och ondskefulla människor som i dissidenthögern.

Vi står inte på “samma sida”. En orm är en orm, oavsett vart han ställer sig politiskt.

Ja, det är nästan logiskt för Satan att klä sin ondska i en fernissa av ideal och rättvisa.