Det är knepigt att alla sekter är fixerade vid vad man får äta eller inte. Troligtvis för att demoner rotar sig i de låga och ansiktslösa delarna av människan, och härskar där som om de vore en Konung. De ställer bud på magens innehåll, som en pervers spegelbild av himlens bud.

Litar inte på någon som låter en diet vara hörnsten i sin världsbild. Som lovar den ena framgången efter den andra, bara magen fylls med rätt mylla.

Överlag, om någon talar om den egna kroppen som frälsning, om dess ha och inte ha, så är han troligtvis besatt och vilseledd.

En demon kan inte föreställa sig något utanför sig själv. Den kan bara vältra sig i sin navel.

Samma sak med sexualitet. En demon kan inte älska någon utanför sig själv, ingen som gör en större tillsammans. Det är antingen total avsky, eller stolthet över sin egen perversion

Och just därför är alla demoner så ynkliga och sorgliga. De kan låtsas stora, skrämmande, imponerande eller välmående, men i slutändan är dom bara kungar över ingenting.

En människa som fastnat i djävulens garn, bunden vid sin egen navel, ansiktet mot magsäcken och könet.