Många har en väldigt abstrakt syn på politik, som att det handlar om åsikter och antal sympatisörer. Som om systemet skulle ge oss makten bara graf gick tillräckligt mycket upp. Men antal spelar ingen som helst roll, om rösterna bara representerar rotlösa individer.

Politik skapar inte makt, utan handlar om att representera en befintlig makt. Politik måste vila på en verklig bas för att utgöra ett hot. Men om alla anhängare fortfarande är beroende av fiendens system, så representerar politiken ingenting som systemet inte kan kväsa.

I vårt samhälle existerar inget utanför staten och penningen. Och därför behöver vi skapa en helt ny bas för vår politik att vila på. En struktur utanför den globala marknaden, med egen ekonomi, egen makt, egen rättvisa – en verklig kraft för politiken att representera.

Partier är den fälla systemet forslat den nationella ungdomen mot sedan krigets slut, medan samma system sakta grävt bort all mark för en nationell rörelse att stå på. Vi är nedbrutna, åtskilda, jordlösa – ett helt folk av proletärer, som systemet låter leka politiker.

Vi måste äga något eget. Strukturer och gemenskaper utanför systemet, resurser vi själva förfogar över. När det finns en svensk klan på varje ort, nybyggare på vår döende landsbygd, rättvisa i ett land staten kastat åt asgamar – då kan vi börja prata om politik igen.