Allt tjat om optics, fysiognomi och physique är en ideologisk psykos.

Titta på Hitlers inre cirkel, goofy ass niqqas hela bunten. En misslyckad konstnär, en deprimerad NEET, en autistisk kycklingfarmare – men gissa vad, de trotsade nästan hela världen. De vände nästan på allt.

Politik handlar inte om din spegelbild – politik handlar om vad du kan erbjuda världen. Vem kom på att vi ska attrahera folk med våra kroppar? Är vi kvinnor? Hur innesluten i sitt eget huvud måste man vara, för att se på politik på samma sätt som man ser på en kvinnokropp?

“Wignats” är inte frånstötande för att de har tatueringar, mjukisbyxor eller ölmagar. Dom är frånstötande för att dom är psykotiska, för att dom vrålar i sin egen bubbla.

Men gissa vad – opticshögern är precis lika psykotisk, fast kring helt andra saker.

Det är bra att vara stark och vacker. Men ful är inte samma sak som frånstötande, och vacker är inte samma sak som attraktiv – i alla fall inte i politik.

Politik är att drömma, att hysa genuina känslor för de man talar till. Politik är glöden, viljan att dö för någon annan.

Jag är så trött på den här lilla bubblan. Jag tänker inte låtsas bry mig om att nationalister gymmar eller har på sig vuxenbyxor och skjortor.

Jag är en riktig nazist, en människa av kött och blod, en efterbliven konstnär och romantiker – och jag ska ändra på den här världen.