Gud skapade alla djurens yttre. Men som Guds egen avbild skapar människan sitt eget yttre.

Människan speglar sin fria ande i kläderna. Sina nycker och sin smak. Men samtidigt är hon bunden till kläderna. Präst eller arbetare, människan behöver en lämplig klädsel för sin roll.

Naken är människan rätt löjlig och skör. Åtminstone i jämförelse med djuren. Men det speglar också vårt himmelska ursprung.

Människans nakenhet är oskyldig, barnslig och mjuk – ett minne av de svävande molnen. Ett minne av evig frid och lycksalighet. Av lek utan bekymmer.

Människan är lustig. För henne är kläder, och inte nakenhet, det naturliga. Så är livet som skapare. Som naturens sköra mystiker. Som en skiftande själ med tusen olika uttryck.

Nakenhet är inte naturligt för människan – utan övernaturligt. En kort stund av himlen på jorden.