Kroppens skönhet är alltid erotisk. Dock är erotik inte samma sak som sexualitet. Folk som aldrig känt sin kropp på riktigt blandar ihop de två, och kallar bodybuilding för gay – men bodybuildern spelar dum, om han låtsas som att det inte är erotiskt att visa upp sig.

Jakten på den perfekta nakenheten är störst i en tidsålders mörka slut – just för att natten är erotisk. Antiken var slutet på den nomadiska bronsåldern, renässansen slutet på den gudfruktiga medeltiden – och dagens bodybuilding, en skönhet för västerlandets slut.

Den medeltida riddaren talade aldrig om sin nakna kropp – han tänkte bara på Gud, och för att möta Gud kastade han sig mot döden varje dag. Vad var hans egen nakenhet mot självaste Gud? Men nog är en kropp som levde för krig den vackraste som världen skådat.

De stora marmorstatyerna kom när folk slutat tro på Gud, när präster levde för lust och ingen längre dog i heliga krig. Jag säger inte det här för att dissa bodybuilding – tvärtom, cykeln har sin gång, och i en erotisk tid är kroppens lek en förberedelse för en ny heroism.

Men det är talande att höger-bodybuilders dras till antiken och renässansens marmor. Att man aldrig nämner den fromma munken som levde för krig, eller nomaden som sov med svärdet som enda ägodel. Att man lever för det gudomliga i skönhet, snarare än det vackra i gudomlighet.

Men vi är inga puritaner. Erotik är nattens vansinniga skönhet – inget är mer gudomligt i en tid utan gudar, än att rida tigern för kroppens egen skönhet. Jag stör mig på oärligt folk – som inte vågar kalla sig erotiker, utan låtsas vara fromma som en riddare trots allt.