Ukrainakriget blev verkligen en skarp brytpunkt i dissidentkulturen. Innan var analysen att alla personliga, andliga och kulturella problem härstammade från att unga män inte hade något KRIG att visa sig värdiga i. Men sen kom ett krig, och ingen statypostare ville vara med.

Liksom många av dessa e-kändisar har egentligen ingenting kvar att prata om längre. Bara tusen trådar till om att kvinnor är DÅLIGA eller nåt.

Men det egentliga problemet är inte att medelklasskribenter inte var krigare, utan att de inte kunde acceptera att de var medelklass.

För det ÄR ett problem att både män och kvinnor saknar en gemenskap där de kan visa sig värdiga, och göra gott för varandra.

Men alla är inte krigare, och en genuin rörelse måste kunna ge ALLA klasser möjligheten att bevisa sig, inom de områden de faktiskt är duktiga inom.

Folk hade helt enkelt ingen aning om vad de skulle göra med sina liv, och förut kunde man gömma sig bakom det teoretiska kriget. Bara det fanns krig minsann, DÅ skulle folk få se!

Men man är helt fel ute i sin analys, om man som medelklass inte kan göra något gott HÄR OCH NU.

Många åkte till kriget, för de kände ett genuint kall. Många normies dessutom, som aldrig läst ett rödpiller.

Och desto fler kände sig inte alls manade. Men det är ok. För det är OKEJ att vara medelklass. Folket är större än alla klasser, och frågan är vad DU kan göra för folket

Live, laugh, love. Oavsett om du är medelklass eller knegare eller konstnär eller luffare eller krigare.