Det har aldrig funnits tradfruar. Dock har det funnits bondefruar, skomakarfruar, prästfruar, herdefruar osv. som alla gjort sin del i familjens gemensamma yrke. Det är inte konstigt att kvinnor också vill ha en “karriär” – problemet är att man och fru idag jobbar åtskilda.

Det är ingen lösning på den moderna världens ensamhet att säga åt kvinnor att stanna hemma och föda barn. Kvinnor vill också skapa, också hjälpa till. Det verkligt traditionella är att bygga sin gemensamma värld, sin gemensamma näring. Det romantiska familjeyrket.

Det är enkelt att klä frugan i en blommig klänning medan man själv spänner sig i spegeln. Det är enkelt att vifta med sina respektive ideologiska manus, och sen skiljas åt större delen av dagen. Det är enkelt att härma ytan av en traditionell familj – men vad ger det?

Det traditionella sättet att leva på finns redan därute, bland helt vanligt folk. I deras små familjeföretag eller gemensamma projekt. Men det blir svårare för varje dag, och nationalismens ideologiska manus om manligt och kvinnligt hjälper ingenting. Dom är bara störiga.

Det är inte romantisk att säga “gå hem och föd barn” till folkets döttrar. Det är inget som främjar familjer. Den lilla gården däremot, eller en verkstad i familjehemmet – det är en bild som väcker fantasin, som ropar efter små barnafötter. Det är något värt att drömma om.