Den fria kvinnan är en aristokratisk idé. Det är bara att den blivit perverterad av moderniteten, som all annan frihet. En vandrare kräver en kvinna som kan följa med – som är bågen till hans stridsyxa, vildblomman till hans sol, den viskande vinden till hans stjärnhimmel.

Kvinnan är nyckeln till världen. Hon är köttet till vårt himmelska blod. Hon är Nordens djupa sjöar och mjuka fjäll, dess gåtfulla skogar och dansande ängar. Hon är kampens grymhet, och kärlekens lekfullhet. Att älska henne är att älska livets eviga återkomst.

Kvinnan vid spisen är en ondskefull idé för trångbodda slavar. Kvinnan tyst i en kyrka en stympning av hennes egna, jordiska ande. Kvinnan ren och uppklädd som en docka en steril reflektion av abstrakta idéer. Hon är inte till för att formas eller övervinnas, utan älskas.

En tidsålder går mot sitt slut. Det viktiga är inte att föda så många vita barn som möjligt medan världen brinner. Det viktiga är att skapa en kärlek som kan överleva döden. En vild kärlek som kan korsa den karga stäppen, en fri kärlek som kan bygga på nytt – tillsammans.

Inget folk älskar frihet som oss. Det är ett brott mot vårt blod att hata de kvinnor vars frihetslängtan moderniteten lett vilse. Ge henne sann frihet istället. Visa att det är hos oss hon kan älska, skapa och dra sin egen båge. Hos oss det finns ett liv värt att föra vidare.