Det största andliga problemet i dagens nationalism är att folk blandar ihop ensamhet och sexualitet. Det leder bara till en massa fixeringar, utan att lösa det riktiga problemet. Så många sunkiga ord om vad en man eller kvinna ska vara, om vad som borde göras för att få ligga.

Unga män behöver inte ligga mer. Unga män behöver något att göra. En uppgift, en gemenskap, en framtid. Man behöver bryta sig ur sin egen ensamhet, innan man kan skapa relationer som stärker folket. Men det är enklare att prata om sitt kön, än att faktiskt skapa något.

Allt är bara tröttsamt. Så fult och skadligt. Så ytligt och hysteriskt. Så själviskt och atomiserat. Inget av det löser ensamheten. Inget av det kommer rädda unga vita män. Det leder bara till fula ord. Skapa ett nytt äventyr, och det kommer finnas ett liv värt att föra vidare

Du måste våga möta ensamheten för vad den faktiskt är. För den försvinner inte, oavsett hur många punkter du checkar på könslistan. Det handlar om att ha ett meningsfullt liv tillsammans med andra. Att bygga ett skepp med sina bröder, och korsa nya horisonter.

Så mycket av alla ideologiska buzzwords är bara ett sätt för unga män att säga att man känner sig ensam. “Jag är bronze age, jag är hyperboreansk, jag är chad, jag är groyper” osv. osv. Erkänn bara att du känner dig ensam. Och du kan börja knyta band som faktiskt betyder något.